tirsdag 19. juni 2012

Det finns inget Palestina i Bibeln.



 Vad är sanningen om Palestina?

Den republikanske presidentkandidaten i USA, Newt Gingrich, sa för en tid sedan i en intervju:
“Kom ihåg att det aldrig funnits en Palestinsk stat. Det var en del av det Ottomanska riket. Jag tror att vi har haft ett påhittat palestinskt folk som i själva verket är araber och som historiskt var en del av det arabiska samhället.”[1]

Gingrich uttalanden resulterade naturligtvis i en omedelbar reaktion av rasande fördömanden, men han vägrade att backa och stod på sig. I en debatt förtydligade han senare,
“Är det jag sa faktiskt sant? Ja! Någon borde ha mod att säga sanningen… Det är faktiskt dags att någon har mod att stå upp och säga: ’Nu får det vara det slut på lögnerna om Mellanöstern.’”[2]
I en annan TV-intervju förklarade han att ordet “palestinier” inte blev ett vanligt ord förrän efter 1977. “Detta är ett propagandakrig där vi vägrar att engagera oss och vi vägrar att säga sanningen när den andra sidan ljuger.”[3]

Nazisterna använde framgångsrikt metoden att upprepa ett påstående tillräckligt ofta till dess att de flesta tror att det är sant även om det är en lögn. Det står om anti-messias (antikrist), “Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgång i vad det företog sig.” (Dan 8:12) Historien upprepar sig idag. Med hjälp av massiv propaganda i media slås idag sanningen om Mellanöstern till jorden. Det är ett av de starkaste tidstecknen att Messias ankomst är nära.
Den slutliga striden om Israel kommer i första hand att vara en kamp om sanningen. Messias kommer för att strida för sanningen som det står i Psalm 45:5: ”Ha framgång i din härlighet och drag ut till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet.”
Vad är sanningen?

Är palestinierna ett påhittat folk? Det bästa beviset är att citera vad palestinierna och araberna själva har sagt. Här är en lista med tio kristallklara bevis från deras egna ledare.
1. “Den arabiska ledaren Auni Bey Abdul-Hadi sa till den Brittiska Peel kommissionen år 1937: ’Det finns inget land som heter Palestina. “Palestina” är en term som sionisterna uppfann. Det finns inget Palestina i Bibeln. Vårt land var i århundraden en del av Syrien. ’Palestina’ är främmande för oss. Det var sionisterna som införde det begreppet.’”[4]
2. “Den första kongressen för muslimer och kristna organisationer hölls i februari 1919 för att överväga framtiden för det område som tidigare styrts av det ottomanska imperiet, vilket upplöstes efter första världskriget.  Kongressen förklarade: ’Vi anser att Palestina är en del av Arabiska Syrien eftersom det aldrig någonsin har varit separerat från det. Vi är knutna till dem med nationella, religiösa, språkliga, moraliska, ekonomiska och geografiska band.’”[5]
3. “Den berömde forskaren Philip Hittis vittnesmål inför den anglo-amerikanska kommittén 1946, konstaterade att det inte finns något sådant som Palestina i historien, ’absolut inte’.”[6]
4. “Den Palestinske talesmannen Ahmad Shuqeiri berättade i FN:s säkerhetsråd år 1956 att Palestina inte var något annat än södra Syrien.”[7]
5. “Jag tror att det finns en arabisk nation. Jag tror inte att det finns en palestinsk nation. Jag tror att det är en kolonialistisk uppfinning… När fanns det några palestinier?…Fram till det 19:e århundradet var Palestina den södra delen av stor-Syrien. – Azmi Bishara, 1994″[8]
6. Det mest klarläggande uttalandet av alla, kommer emellertid direkt från chefen för det militära högkvarteret i den Palestinska befrielseorganisationen (PLO), Zuheir Muhsein, som den 31 mars 1977 förklarade, “Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är endast ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel, för vår arabiska enighet … Bara av politiska och taktiska skäl talar vi idag om existensen av ett palestinskt folk, eftersom de arabiska nationella intressena kräver att vi har ett land för det Palestinska folket för att kunna motverka sionismen. Av taktiska skäl kan Jordanien, som är en suverän stat med definierade gränser, inte göra anspråk på Haifa och Jaffa, men som palestinier, kan jag utan tvekan kräva Haifa, Jaffa, Beer-Sheva och Jerusalem.”[9]
7. “I PLOs egen stadga eller godtagna grundlag (Artikel 1) fastslås det att Palestina är en del av den arabiska nationen. I den “arabiska nationen” har det aldrig funnits en stat som kallas Palestina.”[10]
8. Artikel 24 i 1964 års version av PLOs stadgar fastslår att palestinierna inte har några som helst anspråk på varken Västbanken och Gaza, just de områden där de nu vill att världen ska erkänna palestiniernas historiska rättigheter till en egen stat.
9. ”Vid Arabförbundets möte i Amman i november 1987, sa Jordaniens kung Hussein: ’Uppkomsten av en palestinsk nationell stat kommer som ett svar på Israels påstående att Palestina är judisk.’”[11]
10. “Under hela dennes auktoriserade biografi (Alan Hart, Arafat: terrorist eller fredsskapare) hävdar Arafat åtminstone ett dussin gånger: ’Det palestinska folket har inte någon nationell identitet. Jag, Yassir Arafat, är förutbestämt av ödet att ge dem denna identitet genom krig med Israel.’”[12]
Arafat gjorde ett enastående arbete. Men det visar bara, först och främst att den palestinska nationella identiteten är en mycket ny uppfinning. För det andra, baseras den palestinska identiteten främst på kampen för att förstöra en annan stat i stället för att bygga sin egen.
Alla de tio uttalandena ovan, gjordes under en period av 75 år från 1919 t o m 1994 av arabiska ledare och talesmän själva, och visar att palestiniernas nationella identitet inte har några historiska rötter.

Sju viktiga historiska sanningar om Palestina
Här finns en lista med sju viktiga historiska sanningar om Palestina som lätt kan kontrolleras:
1. “Den första gången som “Palestina” blev officiellt namngivet som ett särskilt, definierat geografiskt område kom med ett beslut från Nationernas Förbund, som handlar om delar av det forna ottomanska imperiet, för att skapa ett mandat för Palestina.”[13]
2. “Ironiskt nog, användes aldrig namnet [palestinier] utav araberna, utan endast av judarna i området, som t ex i Palestine Post (numera Jerusalem Post) och Palestinska Filharmoniska (numera Israels Filharmoniska) orkester. Först efter att staten Israel bildades i maj 1948 användes ordet “palestinier” uteslutande för att hänvisa till araber i området.”[14]
3. San Remo-konferensen 1920, där både judar och araber var representerade, samlades för att avgöra framtiden för det ottomanska riket efter första världskriget. Denna konferens “erkände det judiska folkets historiska rättigheter att återskapa deras nationella hem” i Palestina. Lägg noga märke till ordalydelsen! De uppfann inga nya rättigheter utan enbart erkände det judiska folkets redan existerande historiska rättigheter till ett nationalhem i Palestina. Detta beslut på uppdrag av Nationernas Förbund gjorde Balfour-deklarationen bindande enligt internationell lag. San Remo-fördraget tillsammans med artikel 22 i Nationernas Förbunds konvention och i artikel 80 i Förenta Nationernas stadga, gäller fortfarande i dag. Att tvinga Israel att gå tillbaka till 1967 års gränser och dela Jerusalem är därför ett allvarligt brott mot internationell rätt.[15]
4. “Ingen självständig palestinsk stat har någonsin funnits, inte heller har det funnits en enda administrativ eller kulturell enhet för palestinier. Araberna i området var aldrig på något sätt annorlunda från andra araber i Mellanöstern.”[16]
5. “Man kan läsa tusentals arabiska böcker och tidningar skrivna innan 1964 utan att hitta någonting om en arabisk/muslimsk palestinsk stat, eller en hänvisning till araber som palestinier.”[17]
6. Det har aldrig i hela mänsklighetens historia, innan den judiska invandringen började, funnits någon palestinsk kung, sultan eller monark, ingen palestinsk huvudstad i Jerusalem, ingen palestinsk poet, författare eller intellektuell som främjat en specifik palestinsk kultur. Och det har naturligtvis aldrig funnits något palestinskt språk.
7. Det judiska folket tog inte över landet från araber (eller palestinier) utan från turkarna. Araberna ägde inte området, det gjorde turkarna.
Sammanfattning: Det har aldrig funnits något spår av en arabisk palestinsk nationell identitet i historien innan de judiska nationella strävandena började på 1900-talet. Först efter bildandet av staten Israel 1948 och speciellt efter återföreningen av Jerusalem år 1967, har de palestinska araberna med hjälp av media framgångsrikt uppfunnit den nuvarande palestinska identiteten. Det är på grund av detta som Newt Gingrich sa,

“Faktum är, att de palestinska anspråken på att få återvända bygger på en falsk historiebeskrivning. Någon borde ha mod att gå hela vägen tillbaka till 1921 och Nationernas Förbunds mandat för ett judiskt hemland, och visa på sammanhang som ledde fram till Israels tillblivelse. ’Palestinier’ blev inte en vanlig term förrän efter 1977. Detta är ett propagandakrig där vår sida vägrar att engagera sig. Och vi vägrar att tala sanning när den andra sidan ljuger. Och du kommer inte att vinna på lång sikt om du är rädd för att stå fast och stå för sanningen.”[18]
Propagandakriget har dock framgångsrikt förts av palestinska befrielseorganisationen (PLO) sedan den grundandes av KGB 1964.
“1948 betydde Palestina judarnas hemland. 2011 är ordet Palestina synonymt med en förtryckt, ockuperad, hemlös arabisk flyktingbefolkning underkuvad av samma judar. Vilket lysande marknadsföringstrick. Och när du sedan kopplar samman denna image med andra kraftfulla slagord som apartheid, nazistisk, missbruk, misshandel, förföljelse, erövra, etc. skapas en kraftig motivation för oförtjänt medlidande.”[19]
Fem ofta upprepade lögner om Palestina

Om du baserar din histora på lögner så måste du fortsätta att bygga den på lögner. Här är några av de historiska, geografiska, religiösa och etniska lögner som palestinierna officiellt främjar i sina grundstadgar, utbildning och media för att styrka sin identitet.
1. “Det judiska folket har ingen som helst historisk bakgrund i Palestina.”
Detta påstående gör större delen av hela Bibeln från pärm till pärm till en komplett lögn, för att inte tala om en stor del av vedertagen historisk, geografisk och religiös forskning.
2. “Det judiska folket, det enda av världens alla folk som Gud uttryckligen kallar sitt eget utvalda folk, är inte ett folk utan enbart en religion. De har därför ingen rätt till ett eget land, speciellt inte i Palestina.”
Detta falska påstående gör Gud till en lögnare. Israel, både som folk och land, förekommer ca 2300 gånger i Bibeln. Guds löfte att ge Israel Kanaans land till en evig arvedel, är det mest upprepade löftet i hela Bibeln!
3. “Jeshua, Jesus, som föddes som judarnas konung, var en palestinier, född av palestinska föräldrar. Jungfru Maria var en palestinska och Jesus var den första palestinske martyren.”[20]
Dessa falska påståenden gör evangeliet till en komplett lögn. De Apostoliska Skrifterna (NT) inleds med orden, “Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son.” (Matt 1:1) och slutar: ”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.” (Upp 22:16) Det går inte att bli mer judisk än att vara son till David och Abraham. Paulus, hedningarnas apostel, skrev, “Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar.” (2 Tim 2:8)
4. “Det har aldrig funnits några Judiska tempel på Tempelberget i Jerusalem.” Detta påstående innebär att inte bara både Gamla och Nya Testamentet är falska dokument utan även vår Mästare och Frälsare var en lögnare när han talade om det judiska templet i Jerusalem, och kallade det sin Faders hus. Dessutom gör detta den arkeologiska vetenskapen till en stor lögn. Området runt Tempelberget är det mest utgrävda arkeologiska platsen i hela världen. Alla professionella arkeologer som har gjort utgrävningar där de senaste hundra åren har då varit helt lurade.
5. “Palestinierna är ättlingar till de gamla filistéerna och jebuséerna, och är som en del av den arabiska nationen ett semitiskt folk i rakt nedstigande led från Abraham genom Ismael.” Yassir Arafat brukade säga att som en arab och därför en semit kunde han per definition inte vara anti-semitisk.
Alla dessa motsägelsefulla påståenden gör både Bibeln och den accepterade historiska och etnologiska forskningen till en lögn. Jebuséerna, liksom filistéerna, var icke-semitiska folk som härstammade från Ham (1 Mos 10:14). Båda försvann från historien långt innan vår tideräkning började.

Dessa är bara några av lögnerna. Det finns otaliga andra. För palestinierna så är allt gångbart om det berövar det judiska folket deras arv. Och om du upprepar lögner tillräckligt många gånger så kommer de flesta människor till slut att tro på dem. Nazisterna bevisade att det fungerade. Om man sedan dessutom påtvingar lögnerna genom våld, hot och blodiga terrordåd, så fungerar det ännu bättre. Slutligen har arabvärldens inkomster från all olja köpt upp mycket av media samt politikerna i västvärlden.

Trots århundraden av förföljelse och exil, har det Judiska folket bevarats som ett folk i tre tusenfemhundra år. Varför? Enbart på grund av att de är grundade på ett evigt, villkorslöst förbund som har ingåtts av himmelens och jordens Skapare med Abraham, Isak och Jakob (inte Ismael och inte Esau!). Det finns ingen annan förklaring till detta unika faktum. Det är som när Fredrik den Store frågade sin läkare om han kunde ge ett enda bevis på att det finns en Gud: ”Judarna, Ers Majestät!” Som ett folk har judarna under hela sin långa historia alltid betraktat det som kallades för Palestina som sitt hemland.

Det koncept som Yassir Arafat framgångsrikt sålde till hela världen var denna: Ge Palestina till palestinierna! Vem kan argumentera med ett sådant självskrivet påstående? Det enda problemet är att innan 1948 betydde det uttalandet i första hand: Ge Palestina till judarna! Den berömda FN-omröstningen 1947 handlade om att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat, inte en judisk och en palestinsk stat som det handlar om idag. 1947 skulle ett sådant förslag varit obegripligt. När judarna äntligen fick sin stat gav de den namnet Israel istället för Palestina[21], vilket är mer i linje med deras uråldriga arv och Bibelns framställning[22] (vilket är ytterligare en orsak till att så många människor hatar Israel, se Joh 17:14).

Araberna tog så småningom över namnet Palestina, gjorde det till sitt eget varumärke och sålde sedan framgångsrikt sin uppdiktade historia till en okunnig värld för att väcka dess sympati. Men det är en falsk sympati. Araberna har redan 22 nationer och en av dem är redan en ”palestinsk”, arabisk stat som heter Jordanien. Ytterligare en palestinsk stat på bekostnad av den enda judiska staten i världen i deras urgamla hemland är ett klart brott mot både grundläggande mänskliga rättigheter och internationell lagstiftning från tidigare ingångna avtal.

Drivkraften bakom alla dessa lögner är det djupa judehat som finns inom islam. Islam uppmanar alla muslimer till folkmord på det judiska folket i den urgamla hadit som lyder: “Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna (och dödar dem), till dess att judarna gömmer sig bakom stenar och träd, vilka kommer att ropa: O Muslim, o Abdulla, det är en jude bakom mig, kom och döda honom!”[23] Muslimer idag predikar och tror på exakt dessa ord på samma sätt som kristna tror på Bibeln. Druserna är ett minoritetsfolk i Israel som inte haft några problem att trivas och utvecklas i det judiska samhället eftersom det inte finns något uttalat judehat i deras religion.

Lögner har ingen framtid. De är byggda på kvicksand. Daniel Pipes har sagt: “…det faktum att denna [palestinska] identitet har ett sådant sent och pragmatiskt ursprung tyder på att…den kan så småningom upphöra, kanske lika snabbt som den uppstod.”[24]
En sak är säker: det går inte att acceptera den palestinska myten och samtidigt tro på Bibeln. De två utesluter varandra.


mandag 18. juni 2012

Dagens Bibelord

Mark 10,13-16
13 De bar små barn til ham for at han skulle røre ved dem, men disiplene viste dem bort.
14 Da Jesus så det, ble han sint og sa til dem: «La de små barna komme til meg, og hindre dem ikke! For Guds rike tilhører slike som dem.
15 Sannelig, jeg sier dere: Den som ikke tar imot Guds rike slik som et lite barn, skal ikke komme inn i det.»
16 Og han tok dem inn til seg, la hendene på dem og velsignet dem.

lørdag 26. mai 2012

Palestina Hva er det


Vad är sanningen om Palestina?


Den republikanske presidentkandidaten i USA, Newt Gingrich, sa för en tid sedan i en intervju:
“Kom ihåg att det aldrig funnits en Palestinsk stat. Det var en del av det Ottomanska riket. Jag tror att vi har haft ett påhittat palestinskt folk som i själva verket är araber och som historiskt var en del av det arabiska samhället.”[1]

Gingrich uttalanden resulterade naturligtvis i en omedelbar reaktion av rasande fördömanden, men han vägrade att backa och stod på sig. I en debatt förtydligade han senare,
“Är det jag sa faktiskt sant? Ja! Någon borde ha mod att säga sanningen… Det är faktiskt dags att någon har mod att stå upp och säga: ’Nu får det vara det slut på lögnerna om Mellanöstern.’”[2]
I en annan TV-intervju förklarade han att ordet “palestinier” inte blev ett vanligt ord förrän efter 1977. “Detta är ett propagandakrig där vi vägrar att engagera oss och vi vägrar att säga sanningen när den andra sidan ljuger.”[3]

Nazisterna använde framgångsrikt metoden att upprepa ett påstående tillräckligt ofta till dess att de flesta tror att det är sant även om det är en lögn. Det står om anti-messias (antikrist), “Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgång i vad det företog sig.” (Dan 8:12) Historien upprepar sig idag. Med hjälp av massiv propaganda i media slås idag sanningen om Mellanöstern till jorden. Det är ett av de starkaste tidstecknen att Messias ankomst är nära.
Den slutliga striden om Israel kommer i första hand att vara en kamp om sanningen. Messias kommer för att strida för sanningen som det står i Psalm 45:5: ”Ha framgång i din härlighet och drag ut till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet.”

Vad är sanningen?

Är palestinierna ett påhittat folk? Det bästa beviset är att citera vad palestinierna och araberna själva har sagt. Här är en lista med tio kristallklara bevis från deras egna ledare.
1. “Den arabiska ledaren Auni Bey Abdul-Hadi sa till den Brittiska Peel kommissionen år 1937: ’Det finns inget land som heter Palestina. “Palestina” är en term som sionisterna uppfann. Det finns inget Palestina i Bibeln. Vårt land var i århundraden en del av Syrien. ’Palestina’ är främmande för oss. Det var sionisterna som införde det begreppet.’”[4]
2. “Den första kongressen för muslimer och kristna organisationer hölls i februari 1919 för att överväga framtiden för det område som tidigare styrts av det ottomanska imperiet, vilket upplöstes efter första världskriget.  Kongressen förklarade: ’Vi anser att Palestina är en del av Arabiska Syrien eftersom det aldrig någonsin har varit separerat från det. Vi är knutna till dem med nationella, religiösa, språkliga, moraliska, ekonomiska och geografiska band.’”[5]
3. “Den berömde forskaren Philip Hittis vittnesmål inför den anglo-amerikanska kommittén 1946, konstaterade att det inte finns något sådant som Palestina i historien, ’absolut inte’.”[6]
4. “Den Palestinske talesmannen Ahmad Shuqeiri berättade i FN:s säkerhetsråd år 1956 att Palestina inte var något annat än södra Syrien.”[7]
5. “Jag tror att det finns en arabisk nation. Jag tror inte att det finns en palestinsk nation. Jag tror att det är en kolonialistisk uppfinning… När fanns det några palestinier?…Fram till det 19:e århundradet var Palestina den södra delen av stor-Syrien. – Azmi Bishara, 1994″[8]
6. Det mest klarläggande uttalandet av alla, kommer emellertid direkt från chefen för det militära högkvarteret i den Palestinska befrielseorganisationen (PLO), Zuheir Muhsein, som den 31 mars 1977 förklarade, “Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är endast ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel, för vår arabiska enighet … Bara av politiska och taktiska skäl talar vi idag om existensen av ett palestinskt folk, eftersom de arabiska nationella intressena kräver att vi har ett land för det Palestinska folket för att kunna motverka sionismen. Av taktiska skäl kan Jordanien, som är en suverän stat med definierade gränser, inte göra anspråk på Haifa och Jaffa, men som palestinier, kan jag utan tvekan kräva Haifa, Jaffa, Beer-Sheva och Jerusalem.”[9]
7. “I PLOs egen stadga eller godtagna grundlag (Artikel 1) fastslås det att Palestina är en del av den arabiska nationen. I den “arabiska nationen” har det aldrig funnits en stat som kallas Palestina.”[10]
8. Artikel 24 i 1964 års version av PLOs stadgar fastslår att palestinierna inte har några som helst anspråk på varken Västbanken och Gaza, just de områden där de nu vill att världen ska erkänna palestiniernas historiska rättigheter till en egen stat.
9. ”Vid Arabförbundets möte i Amman i november 1987, sa Jordaniens kung Hussein: ’Uppkomsten av en palestinsk nationell stat kommer som ett svar på Israels påstående att Palestina är judisk.’”[11]
10. “Under hela dennes auktoriserade biografi (Alan Hart, Arafat: terrorist eller fredsskapare) hävdar Arafat åtminstone ett dussin gånger: ’Det palestinska folket har inte någon nationell identitet. Jag, Yassir Arafat, är förutbestämt av ödet att ge dem denna identitet genom krig med Israel.’”[12]
Arafat gjorde ett enastående arbete. Men det visar bara, först och främst att den palestinska nationella identiteten är en mycket ny uppfinning. För det andra, baseras den palestinska identiteten främst på kampen för att förstöra en annan stat i stället för att bygga sin egen.
Alla de tio uttalandena ovan, gjordes under en period av 75 år från 1919 t o m 1994 av arabiska ledare och talesmän själva, och visar att palestiniernas nationella identitet inte har några historiska rötter.

Sju viktiga historiska sanningar om Palestina
Här finns en lista med sju viktiga historiska sanningar om Palestina som lätt kan kontrolleras:
1. “Den första gången som “Palestina” blev officiellt namngivet som ett särskilt, definierat geografiskt område kom med ett beslut från Nationernas Förbund, som handlar om delar av det forna ottomanska imperiet, för att skapa ett mandat för Palestina.”[13]
2. “Ironiskt nog, användes aldrig namnet [palestinier] utav araberna, utan endast av judarna i området, som t ex i Palestine Post (numera Jerusalem Post) och Palestinska Filharmoniska (numera Israels Filharmoniska) orkester. Först efter att staten Israel bildades i maj 1948 användes ordet “palestinier” uteslutande för att hänvisa till araber i området.”[14]
3. San Remo-konferensen 1920, där både judar och araber var representerade, samlades för att avgöra framtiden för det ottomanska riket efter första världskriget. Denna konferens “erkände det judiska folkets historiska rättigheter att återskapa deras nationella hem” i Palestina. Lägg noga märke till ordalydelsen! De uppfann inga nya rättigheter utan enbart erkände det judiska folkets redan existerande historiska rättigheter till ett nationalhem i Palestina. Detta beslut på uppdrag av Nationernas Förbund gjorde Balfour-deklarationen bindande enligt internationell lag. San Remo-fördraget tillsammans med artikel 22 i Nationernas Förbunds konvention och i artikel 80 i Förenta Nationernas stadga, gäller fortfarande i dag. Att tvinga Israel att gå tillbaka till 1967 års gränser och dela Jerusalem är därför ett allvarligt brott mot internationell rätt.[15]
4. “Ingen självständig palestinsk stat har någonsin funnits, inte heller har det funnits en enda administrativ eller kulturell enhet för palestinier. Araberna i området var aldrig på något sätt annorlunda från andra araber i Mellanöstern.”[16]
5. “Man kan läsa tusentals arabiska böcker och tidningar skrivna innan 1964 utan att hitta någonting om en arabisk/muslimsk palestinsk stat, eller en hänvisning till araber som palestinier.”[17]
6. Det har aldrig i hela mänsklighetens historia, innan den judiska invandringen började, funnits någon palestinsk kung, sultan eller monark, ingen palestinsk huvudstad i Jerusalem, ingen palestinsk poet, författare eller intellektuell som främjat en specifik palestinsk kultur. Och det har naturligtvis aldrig funnits något palestinskt språk.
7. Det judiska folket tog inte över landet från araber (eller palestinier) utan från turkarna. Araberna ägde inte området, det gjorde turkarna.
Sammanfattning: Det har aldrig funnits något spår av en arabisk palestinsk nationell identitet i historien innan de judiska nationella strävandena började på 1900-talet. Först efter bildandet av staten Israel 1948 och speciellt efter återföreningen av Jerusalem år 1967, har de palestinska araberna med hjälp av media framgångsrikt uppfunnit den nuvarande palestinska identiteten. Det är på grund av detta som Newt Gingrich sa,
“Faktum är, att de palestinska anspråken på att få återvända bygger på en falsk historiebeskrivning. Någon borde ha mod att gå hela vägen tillbaka till 1921 och Nationernas Förbunds mandat för ett judiskt hemland, och visa på sammanhang som ledde fram till Israels tillblivelse. ’Palestinier’ blev inte en vanlig term förrän efter 1977. Detta är ett propagandakrig där vår sida vägrar att engagera sig. Och vi vägrar att tala sanning när den andra sidan ljuger. Och du kommer inte att vinna på lång sikt om du är rädd för att stå fast och stå för sanningen.”[18]
Propagandakriget har dock framgångsrikt förts av palestinska befrielseorganisationen (PLO) sedan den grundandes av KGB 1964.
“1948 betydde Palestina judarnas hemland. 2011 är ordet Palestina synonymt med en förtryckt, ockuperad, hemlös arabisk flyktingbefolkning underkuvad av samma judar. Vilket lysande marknadsföringstrick. Och när du sedan kopplar samman denna image med andra kraftfulla slagord som apartheid, nazistisk, missbruk, misshandel, förföljelse, erövra, etc. skapas en kraftig motivation för oförtjänt medlidande.”[19]

Fem ofta upprepade lögner om Palestina
Om du baserar din histora på lögner så måste du fortsätta att bygga den på lögner. Här är några av de historiska, geografiska, religiösa och etniska lögner som palestinierna officiellt främjar i sina grundstadgar, utbildning och media för att styrka sin identitet.
1. “Det judiska folket har ingen som helst historisk bakgrund i Palestina.”
Detta påstående gör större delen av hela Bibeln från pärm till pärm till en komplett lögn, för att inte tala om en stor del av vedertagen historisk, geografisk och religiös forskning.
2. “Det judiska folket, det enda av världens alla folk som Gud uttryckligen kallar sitt eget utvalda folk, är inte ett folk utan enbart en religion. De har därför ingen rätt till ett eget land, speciellt inte i Palestina.”
Detta falska påstående gör Gud till en lögnare. Israel, både som folk och land, förekommer ca 2300 gånger i Bibeln. Guds löfte att ge Israel Kanaans land till en evig arvedel, är det mest upprepade löftet i hela Bibeln!
3. “Jeshua, Jesus, som föddes som judarnas konung, var en palestinier, född av palestinska föräldrar. Jungfru Maria var en palestinska och Jesus var den första palestinske martyren.”[20]
Dessa falska påståenden gör evangeliet till en komplett lögn. De Apostoliska Skrifterna (NT) inleds med orden, “Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son.” (Matt 1:1) och slutar: ”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.” (Upp 22:16) Det går inte att bli mer judisk än att vara son till David och Abraham. Paulus, hedningarnas apostel, skrev, “Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar.” (2 Tim 2:8)
4. “Det har aldrig funnits några Judiska tempel på Tempelberget i Jerusalem.” Detta påstående innebär att inte bara både Gamla och Nya Testamentet är falska dokument utan även vår Mästare och Frälsare var en lögnare när han talade om det judiska templet i Jerusalem, och kallade det sin Faders hus. Dessutom gör detta den arkeologiska vetenskapen till en stor lögn. Området runt Tempelberget är det mest utgrävda arkeologiska platsen i hela världen. Alla professionella arkeologer som har gjort utgrävningar där de senaste hundra åren har då varit helt lurade.
5. “Palestinierna är ättlingar till de gamla filistéerna och jebuséerna, och är som en del av den arabiska nationen ett semitiskt folk i rakt nedstigande led från Abraham genom Ismael.” Yassir Arafat brukade säga att som en arab och därför en semit kunde han per definition inte vara anti-semitisk.
Alla dessa motsägelsefulla påståenden gör både Bibeln och den accepterade historiska och etnologiska forskningen till en lögn. Jebuséerna, liksom filistéerna, var icke-semitiska folk som härstammade från Ham (1 Mos 10:14). Båda försvann från historien långt innan vår tideräkning började.
Dessa är bara några av lögnerna. Det finns otaliga andra. För palestinierna så är allt gångbart om det berövar det judiska folket deras arv. Och om du upprepar lögner tillräckligt många gånger så kommer de flesta människor till slut att tro på dem. Nazisterna bevisade att det fungerade. Om man sedan dessutom påtvingar lögnerna genom våld, hot och blodiga terrordåd, så fungerar det ännu bättre. Slutligen har arabvärldens inkomster från all olja köpt upp mycket av media samt politikerna i västvärlden.
Trots århundraden av förföljelse och exil, har det Judiska folket bevarats som ett folk i tre tusenfemhundra år. Varför? Enbart på grund av att de är grundade på ett evigt, villkorslöst förbund som har ingåtts av himmelens och jordens Skapare med Abraham, Isak och Jakob (inte Ismael och inte Esau!). Det finns ingen annan förklaring till detta unika faktum. Det är som när Fredrik den Store frågade sin läkare om han kunde ge ett enda bevis på att det finns en Gud: ”Judarna, Ers Majestät!” Som ett folk har judarna under hela sin långa historia alltid betraktat det som kallades för Palestina som sitt hemland.
Det koncept som Yassir Arafat framgångsrikt sålde till hela världen var denna: Ge Palestina till palestinierna! Vem kan argumentera med ett sådant självskrivet påstående? Det enda problemet är att innan 1948 betydde det uttalandet i första hand: Ge Palestina till judarna! Den berömda FN-omröstningen 1947 handlade om att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat, inte en judisk och en palestinsk stat som det handlar om idag. 1947 skulle ett sådant förslag varit obegripligt. När judarna äntligen fick sin stat gav de den namnet Israel istället för Palestina[21], vilket är mer i linje med deras uråldriga arv och Bibelns framställning[22] (vilket är ytterligare en orsak till att så många människor hatar Israel, se Joh 17:14).
Araberna tog så småningom över namnet Palestina, gjorde det till sitt eget varumärke och sålde sedan framgångsrikt sin uppdiktade historia till en okunnig värld för att väcka dess sympati. Men det är en falsk sympati. Araberna har redan 22 nationer och en av dem är redan en ”palestinsk”, arabisk stat som heter Jordanien. Ytterligare en palestinsk stat på bekostnad av den enda judiska staten i världen i deras urgamla hemland är ett klart brott mot både grundläggande mänskliga rättigheter och internationell lagstiftning från tidigare ingångna avtal.
Drivkraften bakom alla dessa lögner är det djupa judehat som finns inom islam. Islam uppmanar alla muslimer till folkmord på det judiska folket i den urgamla hadit som lyder: “Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna (och dödar dem), till dess att judarna gömmer sig bakom stenar och träd, vilka kommer att ropa: O Muslim, o Abdulla, det är en jude bakom mig, kom och döda honom!”[23] Muslimer idag predikar och tror på exakt dessa ord på samma sätt som kristna tror på Bibeln. Druserna är ett minoritetsfolk i Israel som inte haft några problem att trivas och utvecklas i det judiska samhället eftersom det inte finns något uttalat judehat i deras religion.
Lögner har ingen framtid. De är byggda på kvicksand. Daniel Pipes har sagt: “…det faktum att denna [palestinska] identitet har ett sådant sent och pragmatiskt ursprung tyder på att…den kan så småningom upphöra, kanske lika snabbt som den uppstod.”[24]
En sak är säker: det går inte att acceptera den palestinska myten och samtidigt tro på Bibeln. De två utesluter varandra.

[1] Chana Ya’ar. (12-10-2011). Gingrich: Barack Diplomacy ‘Favoring the Terrorists’. Arutz Sheva. 22-1-2012. <http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/150581#.TxwG82P9NLd>.
[2] Tzvi Ben Gedalyahu. (12-11-2011). Gingrich Says ‘Enough Lying about the Middle East’. Arutz Sheva. 22-1-2012. <
http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/150595#.Tu869GBuG2w>.
[3] Ibid.
[4] Dr. Emmanuel Navon. (21-12-2011). Op-Ed: Tom, Gideon, Yossi and Amira. Arutz Sheva. 22-1-2012.  <
http://www.israelnationalnews.com/Articles/Article.aspx/11018#.TwSp4piXulI>.
[5] Prof. Michael Curtis. (20-12-2011). “Palestinians: Invented People”. BESA Center Perspectives Paper No. 157. 22-1-2012. <http://www.biu.ac.il/SOC/besa/docs/perspectives157.pdf>.
[6] Ibid.
[7] Ibid.
[8] Martin Sherman. (16-12-2011). Note to Newt (Part I): Uninventing Palestinians. Jerusalem Post Online. 22-1-2012. <
http://www.jpost.com/Opinion/Columnists/Article.aspx?id=249674>.
[9] David Singer. (19-12-2011). Op-Ed: Palestine: Time to Tell the Truth. Arutz Sheva. 22-1-2012.  <
http://www.israelnationalnews.com/Articles/Article.aspx/11004#.TwRqEJiXulI>.
[10] Prof. Michael Curtis. (20-12-2011). “Palestinians: Invented People”. BESA Center Perspectives Paper No. 157. 22-1-2012. <http://www.biu.ac.il/SOC/besa/docs/perspectives157.pdf>.
[11] Martin Sherman. (16-12-2011). Note to Newt (Part I): Uninventing Palestinians. Jerusalem Post Online.
22-1-2012. <http://www.jpost.com/Opinion/Columnists/Article.aspx?id=249674>.
[12] Israel & Judaism.
Homepage. 22-1-2012. <http://israelnjudaism.blogspot.com>.
[13] Prof. Michael Curtis. (20-12-2011). “Palestinians: Invented People”. BESA Center Perspectives Paper No. 157. 22-1-2012. <http://www.biu.ac.il/SOC/besa/docs/perspectives157.pdf>.
[14] Ibid.
[15] See “Give Peace A Chance” video documentary and the research document produced by the European Coalition for Israel. 22-1-2012. <
http://givepeaceachance.info/video/>
[16] Prof. Michael Curtis. (20-12-2011). “Palestinians: Invented People”. BESA Center Perspectives Paper No. 157. 22-1-2012. <http://www.biu.ac.il/SOC/besa/docs/perspectives157.pdf>.
[17] Irwin Graulich. (21-12-2011). Op-Ed: Nu, Is Newt Right?. Arutz Sheva.
22-1-2012. <http://www.israelnationalnews.com/Articles/Article.aspx/11014#.TwQnzJiXulI>.
[18] David Singer.
(19-12-2011). Op-Ed: Palestine: Time to Tell the Truth. Arutz Sheva. 22-1-2012.  <http://www.israelnationalnews.com/Articles/Article.aspx/11004#.TwRqEJiXulI>.
[19] Irwin Graulich. (21-12-2011). Op-Ed: Nu, Is Newt Right?. Arutz Sheva. 22-1-2012. <
http://www.israelnationalnews.com/Articles/Article.aspx/11014#.TwQnzJiXulI>.
[20] Ryan Jones (19-12-2011). Palestinians: It’s Christmas, and Jesus was a Palestinian! Israel Today Magazine. 22-1-2012. <
http://www.israeltoday.co.il/tabid/178/nid/23053/language/en-US/Default.aspx>.
[21] Innan staten Israel proklamerades den 14 maj, 1948 visste ingen utomstående vad den nya staten skulle heta.
[22] Även NT kallar landet för Israel, aldrig Palestina, se Matt 2:20-21.
[23] Citatet hämtat från Artikel 7 i Hamas grundstadga som citerar en gammal hadit av Bukhari och Muslim. Hadit är samlingen av profeten Muhammeds traditioner.
[24] Martin Sherman. (16-12-2011). Note to Newt (Part I): Uninventing Palestinians. Jerusalem Post Online. 22-1-2012. <http://www.jpost.com/Opinion/Columnists/Article.aspx?id=249674>.


tirsdag 17. april 2012

Bibeldagen

Bibeldagen 2012

Bibeldagen 2012 har fokus på Etiopia
Her finner du informasjon om Bibeldagen 2012: Bibler til Etiopia
Gudstjeneste i Etiopia
Bibler til Etiopia

Bibelen kan forandre Afrika! I dag ser vi at den sørlige delen av Afrika domineres av de kristne kirkene og store deler av befolkningen bekjenner en kristen tro. I den sentrale og nordlige delen av kontinentet er situasjonen annerledes. Mange stater har en stor muslimsk befolkning og mange praktiserer fremdeles gamle religioner. I 2012 vil Bibelselskapet rette oppmerksomheten mot Etiopia, Afrikas nest største stat etter folketall - et stort land med en av verdens eldste kirker. Etiopia har aldri vært en koloni under europeiske stater som Afrika for øvrig, men er et av verdens fattigste land med en stor befolkning på landsbygda med lav utdanning.
Det er stor interesse for Bibelen i Etiopia. Men landet har mange folkeslag som taler ulike språk. Det er en stor utfordring å skaffe bibler til alle. Oversettelse til mange av de lokale språkene er viktig. Antallet bibler som spres, øker stadig, men det er vanskelig å skaffe nok bibler til en rimelig pris slik at også den fattige delen av folket kan få sin egen bibel.

Barn utenfor hiv/aids-senteret i Dechatu, Etiopia
Barn utenfor hiv/aids-senteret i Dechatu, Etiopia

Vi har utviklet et program for å begrense utvikling av HIV/AIDS. Det er meget suksessrikt i Etiopia. Ved hjelp av bibeltekster og særlig lignelsen om den barmhjertige samaritan skapes det rom for en samtale om hvordan man skal leve for ikke å bli smittet og å ta vare på de som allerede er blitt det.
Verden har vært vitne til at en sultkatastrofe igjen har utspilt seg på Afrikas horn. I en slik tid er det mange munner som må mettes, kropper som må varmes og sjeler som må næres og gis håp. Kirkene i Etiopia er aktivt involvert i nødhjelpsarbeidet som utføres.
Bibelselskapet i Etiopia hjelper kirkene med å gi et budskap om håp gjennom å sørge for Det nye testamentet på lokale språk til de som ønsker det, både i papirform og på kassetter. Særlig i flyktningeleire med stort antall eritreere er det stor etterspørsel etter bibler.
Midlene som samles inn på årets bibeldag vil blant annet gå til:
  • Oversettelse til seks lokale språk
  • Bibler til skoleungdom og studenter
  • Utvikling og distribusjon av lydbøker beregnet på de som ennå ikke kan lese
  • Begrense utviklingen av HIV/AIDS

 

mandag 2. april 2012

Kristne i Endetiden


Kristne i Endetiden

 
Fra Bibelsk-Tro
Nr. 2 - 2012.
Av Erik Høiby.

Sangen om Lammet som gav sitt dyrebare blod, er en kjær sang for enhver bekjennende kristen som i sitt hjerte og liv er født på ny. Ja, vi merker oss at både i Det Gamle og Det Nye Testamentet har ordene om offerlammet og sonofferet en særskilt sentral klang.

Den røde tråd gjennom GT er denne: ”Hvor er Lammet?” Og svaret på dette gammeltestamentlige hovedspørsmål ga Johannes døper da han stod fram ved Jordans bredder og ropte: ”Se der Guds Lam, som bærer verdens synd!” (Joh 1,29)

Allerede Adam og Eva var opptatt av når Jesus skulle komme og gjenopprette slektens dype fall. Da evangeliet om kvinnens ætt som skulle knuse slangens hode ble forkynt for dem (3 Mos 3,15), begynte de å se fram til en frelsens dag, men de visste ennå ikke når det skulle skje.

Men den praksis som oppstod på Adams tid med å ofre lam, og som også var vanlig på Abrahams tid, ble gjentatt og påbudt på Mose tid. Ved utgangen av Egypt skulle Israelsfolket ta ut et lam for hver familie. Det måtte være et lam uten lyte, av hankjønn, årsgammelt (2 Mos 12,5).

Når det var slaktet, skulle blodet fra dette dyret strykes på dørkarmene ved inngangen til huset (2 Mos 12,1-12). Bare de hjem som hadde dørkarmer strøket med blodet av det slaktede lammet, ble berget. I den stund Israels barn strøk blodet av lammet på dørstolpene, var de et fritt folk. Like etterpå ble de ført ut av trellekårene i Egypt.

Siden feiret israelittene hvert år påske til minne om utgangen av Egypt. Hvert år ble det ofret et lam. Påskelammet var et forbilde på det kommende forsoningsofferet, sonofferet, Guds Lam, som ikke er noen annen enn Jesus Kristus selv.

Jesu egentlige ærend på denne syndens jord var å ordne opp vår sak, vår synd, vår trass, vår konflikt, vår gjenstridighet innfor Gud. Hvis vi mennesker i det hele tatt skulle få tilgivelse for våre synder, få vår sak i orden med Gud og for evig eie en framtid og et håp, var det nødvendig med et offer som kunne sone og gjøre opp for menneskets konflikt med Gud. Derfor kom Jesus til jord som Guds representant til deg og meg. Ja, Jesus skulle bli Guds eget offer, ikke menneskers offer, men Guds offer, Guds Lam.

Om lag 800 år før Jesus ble født, skrev profeten Jesaja denne profetien: ”Men Herren lot den skyld som lå på oss alle, ramme ham. Han ble mishandlet og han ble plaget, men han opplot ikke sin munn, lik et lam som føres bort for å slaktes, og lik et får som tier når de klipper det. Han opplot ikke sin munn” (Jes 53,6b-7).

Over den uskyldige, hellige Guds Sønn ble dødsdommen felt. Et feilfritt ”påskelam” ble ofret. Jesus, verdens Frelser, led døden på korset en gang for alle. Nå behøves ingen flere offer. Gud er forsonet. All syndeskyld er tatt bort. Guds eget offerlam og soningsoffer har selv ordnet opp i menneskehetens største konflikt. Det gjelder bare å se det Guds Lam som bærer all verdens synd, ja, å se ham som seierherren på korset.

”Han utslettet skyldbrevet mot oss som var skrevet med bud, det som gikk oss i mot. Det tok han bort da han naglet det til korset. Han avvæpnet maktene og myndighetene og stilte dem åpenlyst til skue, da han viste seg som seierherre på korset” (Kol 2,14-15).

Det kan neppe tenkes et mer selvmotsigende uttrykk enn dette: ”Seierherren på korset”. Å dø på et kors var på Jesu tid det mest fornedrende og grusomme en kunne bli utsatt for. Korset stod for den forferdeligste lidelse og den dypeste krenkelse. Bare de verste forbrytere kunne bli utsatt for noe slikt. Hva forstår vi av dette i dag?

Korset sier noe vi må våge å høre, noe om oss selv. Uten omsvøp sier det hva som er følgene av vår synd, hvor det bærer hen med alle våre brudd med Guds gode vilje. Nå kan vi se noe av det uten å se på korset. Vi ser mennesker som ødelegger for hverandre, krenker og sårer hverandre, plager og dreper hverandre. Og likevel, dette klarer vi til en viss grad å pynte på og ufarliggjøre. Men korset fjerner alle slike fluktmuligheter.

Det viser oss i all sin gru hva som skjedde med ham som var villig til å ta på seg skylda for vår synd. Han forteller gjennom sin lidelse og død vår historie, og samtidig forteller han den for at den ikke skal bli vår.

Men da må vi også være villige til å se og høre. Vi må lære å se klart hva synd fører til, så vi ikke uskyldiggjør og skjønnmaler den. Vi må være villige til å høre når Jesus vil fortelle oss sin lidelseshistorie i vårt sted, så vi forstår hva slags pris han var villig til å betale for at vi skulle slippe følgene av våre synder. Er vi villige til det, kan underet skje, det største av alle under. Da ser vi nemlig det vakreste som noen kan få øye på: ”Den fullkomne kjærlighet.”

Det er den kjærlighet som kommer utenfra inn i denne verden, den som er villig til å gi alt for oss og som tåler alt for vår skyld. Vi får nemlig øye på ham som hang der på korset, på en måte som forandrer alt. Det er bare en som er i stand til å gjøre det som skjedde der, nemlig å forandre selve smertens og fornedrelsens symbol til det vakreste noen kan få øye på.

Paulus ønsker å hjelpe leserne sine til å se dette. I Kol 2,14-15 beskriver han det grusomme som skjedde på korset på en underlig måte. Det som skjedde var at gjeldsbrevet som gikk oss imot ble strøket ut ved at det ble naglet til korset. Det ble rett og slett fjernet ved at han sonet straffen som vi skulle hatt. Men dermed tok han i vårt sted oppgjøret med alle onde makter som ønsker å bruke vårt skyldbrev overfor Gud imot oss. Han avvæpnet dem, og avslørte dem slik at de ikke lenger har noe å fare med. Dermed ble han seierherren på korset.

Nettopp der hvor mennesker opplevde det totale nederlag, gikk han inn og forandret alt. Der hvor vi ville tape, der seiret han. Der vi ville miste alt, gir han oss det vi trenger for tid og all evighet. Derfor fins det ikke noen kjærere plass på jord enn ved Jesu kors. Derfor fins det ikke et sted der vi klarere ser hans makt og herlighet. Der får vi det vi trenger, tilgivelse for alle våre synder og det evige liv.

Det kan ikke tenkes noe vakrere enn et kors for den som har fått øye på hva han gjorde for oss, han som hang der. Han gav oss seier der vi hadde våre verste nederlag og frelste oss der vi ellers ville tapt alt. Derfor kalles han ”Seierherren på korset”.

Men skal vi få del i hans seier, må vi finne vår plass der ved korset, og ikke stole på noe annet til frelse enn det han gjorde for oss.